Under semesterveckorna har djuret vant sig vid att alltid ha sällskap. Någon är hemma på förmiddagen, någon går en extra promenad mitt på dagen, och huset är sällan tomt mer än en kort stund i taget. När vardagen med jobb och skola återvänder, märks skillnaden snabbt, både för familjen och för djuret som plötsligt ska vara ensamt hemma under långa delar av dagen.
Trappa ner sällskapet i god tid
Redan de sista dagarna av semestern kan det vara klokt att gradvis öka tiden djuret tillbringar ensamt, i stället för att gå direkt från ständigt sällskap till en hel arbetsdag utan någon hemma. Börja med korta stunder, och förläng dem successivt, så att djuret hinner vänja sig vid tystnaden och vid att familjen faktiskt kommer tillbaka varje gång det går ut.
Se också till att djuret har något meningsfullt att göra medan det är ensamt, till exempel en bekväm plats vid ett fönster med utsikt, eller något att tugga eller undersöka i lugn och ro. Ett hem som fortfarande känns tryggt och bekant, trots att ingen är där, gör ensamheten lättare att hantera för de flesta djur, oavsett om det är en hund eller en katt som väntar hemma.
Morgonrutinen spelar också en roll. En lugn avfärd, utan en stor uppvisning av farväl, gör det lättare för djuret att slappna av när dörren väl stängs. Kom hem med samma lugn, i stället för en översvallande hälsning, så lär sig djuret snabbare att både avfärd och hemkomst är helt vanliga händelser, inte något dramatiskt att vänta på med spänning eller oro under dagen.
Efter några veckor brukar de flesta djur ha hittat tillbaka till sin gamla rytm, även om de säkert minns semesterns ständiga sällskap med glädje. Den nya vardagen blir snart lika naturlig som semestern var, och husets tystnad under dagen blir bara en del av veckans rytm igen för alla.
